Come walk a borderline with me

Och sådär kan de hålla på, de ena kan leda till de andra och antingen trissas upp eller bara fylla på. Stress, oro och ångest bär de allra flesta på ibland. En med borderline lever mer eller mindre med dessa känslor. De som gör störningen så svår att beskriva är att personer som drabbas har ett logiskt fungerande tänkande, det vet vad som är rätt och fel och realistiskt och inte. Det kan sätta ord på sina känslor men trots detta inte förstå dem.

Många gånger uppstår till slut självmordstankar eller självskadeebeteenden då denna oförståelse blir svår att bära på.

Att man är orolig och rädd för att bli lämnad eller föraktar sig själv finns hos de allra flesta även de utan borderline, de som skiljer en störning från sunda känslor och reaktioner är att personen med borderline dels känner känslorna och reagerar oftare men framför allt mycket starkare, inte bara ibland utan mer eller mindre varje gång. Det finns sällan något mellanting för en person med borderline utan de mesta blir svart eller vitt, på liv eller död. Nu och för alltid. Ett slags kris tänkande kan man kanske kalla det.

Ännu ett moment som kan göra det svårt att se och förstå sig på borderline är att personen med störningen kan fungera helt normalt i många sammanhang. Skola och jobb kan skötas klanderfritt, vänskapsrelationer kan fungera jätte bra och personen kan upplevas som en levnadsglad och sund person. De som oftast får se borderline störningen är de som lever nära inpå personen, sambo, syskon eller föräldrar. Det kan många gånger vara de som såras av borderline personen som i sin ångest, stress, oro och oförståelse ofta reagerar med ilska och utbrott. De kan svänga från att vara jätte kärleksfulla till att på sekunder vända till elaka och nedvärderande personer om en situation eller konversation gör att personligheterna och känslorna inombords inte stämmer överens eller förstås av denne själv eller andra.Enligt mig får man dock tyvärr oftast kämpa för sina rättigheter och för att bli tagen på allvar, psykiatrin har tyvärr inte alltid rätt resurser. Så de absolut viktigaste är att lära sig att själv förklara för sina nära och kära så detaljerat man kan om sina känslor och hoppas på att de tar dig på allvar och stödjer dig på de sättet du behöver! Då borderline personers största problem är att de inte känner sig förstådda, av andra och sig själva. Att de är rädda för att inte bli älskade, då de inte älskar sig själva.
Och tryggheten är A och O...att de som betyder något finns kvar i vått och torrt!
I en kärleksrelation så kan ibland den andre partnern behöva lämna borderline personen, men föräldrar, syskon och vänners ovillkorliga kärlek är som sagt A och O.